Diagnoser används för att beskriva en samling symptom
Att dela in symptom i diagnoser hjälper forskningen och vården att säkerställa att man pratar om samma sak och sätta ramarna för behandlingen samt att utveckla nya behandlingsmetoder. Diagnosen säger inget om vem du är som person.
Anorexi
Diagnoskriterier för anorexi är följande; otillräckligt energiintag som medför en avvikande låg kroppsvikt, intensiv rädsla för att öka i vikt eller har ett ihållande beteende som motverkar viktökning trots att personen är klart underviktig, störd kroppsupplevelse med avseende på vikt eller form, självkänslan är överdrivet påverkad av ens syn på sin vikt och kropp eller ihärdigt förnekande av allvaret i den låga kroppsvikten.
Med låg kroppsvikt menas BMI under 18,5 för personer över 18 år. För personer under 18 år utgår man från tillväxtkurvor och förväntat vikt jämfört med aktuell vikt.
Den enda skillnaden mellan anorexi och atypisk anorexi är att vid atypisk så är aktuell vikt över BMI 18,5. I övrigt är det inget som är “atypiskt” eftersom det är fler individer med denna diagnos än med anorexi. Beteendet, viktfobin, restriktiviteten i ätandet och den negativa självkänslan som baserar sig på upplevelsen kring den egna kroppen är lika starka.
Vi behöver komma bort ifrån att låg vikt är den mest kritiska faktorn. En person kan ha en hög kroppsvikt och vara allvarligt somatiskt påverkad då det anorektiska beteendet har inneburit en snabb viktnedgång och därmed förlust av viktig kroppsmassa och hjärnsubstans. Att då kanske inte bli tagen på allvar av hälsopersonal, eller avfärdad som inte allvarligt sjuk då man inte “ser sjuk ut” är fruktansvärt – och ett stort misstag från vårdens sida!
Det finns några personliga egenskaper som är mer vanligt förekommande vid anorexi. Dessa är perfektionistisk strävan, rädsla för att göra fel/misslyckas, behov för tydliga ramar och rutiner samt hög oroskänsla/ångest. Kanske detta är egenskaper som också är “nödvändiga” för att kunna fortsätta med ett anorektiskt beteende? Vi får däremot aldrig anse egenskaperna som ett hinder för tillfrisknande! Istället ska de ses som en resurs, vilket de faktiskt är när personen kan använda sig av dem på ett konstruktivt sätt gentemot ätstörningen.
Triggervarning på följande text!
Som dietist ser ätandet ofta ut på ett speciellt sätt vid anorexi. Personen äter ofta vid bestämda tider (regler och rutiner är oerhört viktiga att hålla sig till), och exakta mängder mat. Många livsmedel har strukits från listan över vad som är lov att äta, och fler stryks helt eller begränsas ytterligare i takt med tiden. Några säger att de kan äta av allt, men har full koll på mängder och går aldrig över det de har lov att äta. Skulle det mot förmodan inte gå att undvika att äta på ett annat sätt behöver detta kompenseras för genom ytterligare minskat intag eller ökad aktivitet. En person med anorexi beskriver ofta att de känner sig piggare när de inte äter/äter för lite, och trötta och dåsiga om de äter mer. Att äta mer innebär även ett starkt ångestpåslag som endast kan hanteras genom att kompensera på något sätt.
Kompensation är ett samlingsbegrepp för flera olika beteenden med det gemensamma syftet att kompensera för att man ätit “fel”. Detta kan göras genom att äta mindre, helt hoppa över att äta, hålla sig i rörelse, tvångsmässig träning/aktivitet, framkalla kräkning, använda laxermedel eller vätskedrivande.
Kroppen är fantastisk som, trots den skada som påförs den, håller sig vid liv. Detta används ofta av patienten som ett argument för att det hen gör inte kan vara livsfarligt. Men det är det. Anorexi är den psykiatriska diagnosen med högst dödlighet. Hälften som dör gör det för att hjärtat inte längre orkar jobba, eller kroppens system inte längre har tillräckligt med näringsämnen för att gå runt. Den andra hälften tar sitt eget liv. Anorexi – oavsett vikt – måste därför tas på största allvar!
Bulimi
Bulimia nervosa innebär att man hetsäter stora mängder mat, oftast sådan mat som man annars inte tillåter sig att äta. Hetsätningsmängd innebär att man äter mer än de flesta klarar under samma tid och förutsättning. Det kan börja med flera portioner mat och fortsätta med glass, chips, godis, kex, smörgås… Under tiden man äter upplever men en kontrollförlust, man klarar inte av att sluta även om stort obehag och även smärtor uppstår. Efteråt gör man sig av med maten, ofta genom att framkalla kräkning för snabbast “lindring”. De flesta begränsar även påföljande måltid, och det är vanligt att man hoppar över måltider för att man hetsätit dagen innan. Även hård fysisk aktivitet används som kompensation för hetsätning.
Självkänslan är starkt negativt påverkad av synen på ens vikt, kropp och figur.
Beteendet som är en del av diagnosen är lätt att dölja för man gör det bara i smyg och när man är ensam. Det är mycket skuld och skam knutet till både hetsätning och kräkning, och man vill inte att andra ska veta. Det gör att de flesta går med sjukdomen i många år innan man söker hjälp, och bemötandet hos den man söker hjälp hos är viktig för att våga berätta allt.
En typisk dag är att hoppa över frukost och lunch och när kvällen kommer är man både hungrig och sugen och nästa hetsätning är ofta ett faktum. Även andra situationer kan påverka våra känslor, och ibland är hetsätning enda sättet man vet att trösta sig själv på. För andra är det ett sätt att påföra sig själv skada, och för ytterligare andra kan det vara ett sätt att skydda sig på.
Hetsätning med kompensatoriskt beteende ska ha inträffat minst 1 gång per vecka i tre månader för att sätta diagnosen Bulimia nevosa. Sker det mer sällan sätts diagnosen Bulimia nervosa med låg frekvens, och den igår i gruppen Andra specificerade ätstörningar.
Som du ser är inte dina tankar eller ditt mentala mående ett kriterium för vilken diagnos som sätts. Vikt är inte heller ett kriterium eftersom beteendet oftare påverkar tandstatus och elektrolyter (salter i kroppen) snarare än vikten. Var därför öppen med i vilken omfattning dina tankar och känslor påverkar ditt liv.
Hetsätningsstörning
Hetsätningsstörning liknar i mångt och mycket bulimi, förutom att man inte kompenserar med att framkalla kräkning eller andra skadliga beteenden efter att man hetsätit. Hetsätning definieras av att man under en begränsad tid äter mer än vad de flesta andra skulle klara.
Även inom gruppen finns flera skillnader, en del äter vanliga eller stora portioner till övriga måltider, andra hoppar över eller håller igen på mängden. Småätande mellan måltiderna – även mellan mellanmålen – förekommer i högre grad vid hetsätningsstörning.
Hetsätningen kan utlösas av stark hunger och sug, men är också starkt kopplat till känslor och fungerar därför som en ventil för jobbiga och svåra sådana. Många beskriver det som enda sättet att fylla ett mentalt tomrum, för stunden. Man planerar gärna för när man ska hetsäta, eftersom man inte vill bli påkommen.
Vikt är inte ett kriterium för diagnos, och sjukdomen förekommer i alla viktspann. Viktökning blir ofta en konsekvens när hetsätningar förekommer ofta. Viktstigma och viktdiskriminering förekommer fortfarande alltför ofta även i vården, därför drar sig många för att ens söka vård. Även här är kontakten viktig för att våga berätta hur man mår och vad man gör. Känner man inte att man mött rätt person i vården, försök med någon annan. Alla har samma rätt till vård.
Andra specificerade
Den här kategorin används när symptomen inte helt motsvarar en specifik diagnos, och här finner vi följande:
*Atypisk anorexia nervosa – samtliga kriterier som vid anorexi men personen har inte en undervikt, trots kraftig viktnedgång.
*Bulimia nervosa med låg frekvens eller begränsad varighet – samtliga kriterier som vid bulimi men personen hetsäter och kompenserar mindre än en gång per vecka, eller beteenden har pågått i mindre än tre månader.
*Hetsätningsstörning med låg frekvens eller begränsad varighet – Hetsätning sker mer sällan än en gång per vecka, eller beteenden har pågått under en kortare tid (mindre än tre månader)
*Självrensning – Personen framkallar kräkningar eller kompenserar på annat olämpligt vis utan att ha hetsätit. Beteendet har som syfte att påverka kroppsvikt och form.
*Nattligt ätande – Upprepade episoder av att man går upp och äter efter att ha vaknat på natten. Personen är medveten om, och kommer ihåg vad hen gjort och ätit. Beteenden kan inte förklaras av hetsätningsstörning eller någon annan form av psykisk ohälsa, och det nattliga ätandet orsakar stort lidande och/eller nedsatt funktion i vardagen.
Ospecificerad
Den ätstörningsdiagnosen som sätts allra oftast är Ospecificerad ätstörning. Alla diagnoser delar symptomet att självkänslan är starkt påverkad av ens syn på sin kropp, vikt och figur, medan beteenden skiljer sig åt. Ofta är beteendena mycket varierande, och hos en och samma person kan både restriktivt ätande, kontrollförlust, hetsätning och olika kompensatoriska beteenden förekomma. Det går i perioder och intervaller, och påverkas till stor del av övrigt psykiskt mående. Faktum är att vi här ofta ser samsjuklighet med andra psykiatriska diagnoser, och eftersom samsjuklighet är vanligt är det inte så konstigt att Ospecificerad ätstörning sätts ofta.
Diagnosen säger dock inget om allvarlighetsgrad, utan kan vara precis lika mentalt och kroppsligt påverkande som andra ätstörningsdiagnoser. I behandling är det viktigt att samarbete sker mellan alla behandlingsinsatser du har. Eftersom psykiatri är ett stort område finns det ingen som har fullständig kunskap om allt, så behandling kommer därför att behöva ske parallellt och ibland växelvis.
ARFID
ARFID är förkortningen på Avodiant/Restricive Food Intake Disorder, på svenska Undvikande/selektivt ätande. Den stora skillnaden mellan ARFID och andra ätstörningsdiagnoser är att dessa inte har en självkänsla som är kopplad till vikt, kropp och figur, och inte heller en rädsla för att öka i vikt.
ARFID delas in i tre undergrupper, och problemen kan härstamma från en, två eller alla tre undergrupperna.
*Rädsla för att sätta i halsen och kvävas
*Svårighet med lukt, konsistens och smak (sensoriska)
*Ointresse för mat, avsaknad av hunger
När dessa underliggande problem blir så omfattande att de begränsar individens näringsintag och brister uppstår eller kan riskera att uppstå, sätts en ARFID-diagnos.
ARFID kan förekomma parallellt med andra diagnoser, även ätstörningsdiagnos, men eftersom behandlingen skiljer sig måste man vara medveten om vilken diagnos man behandlar. Även inom ARFID finns olika behandlingar, beroende på vad orsaken till det restriktiva/undvikande ätande är.